Under lunchen på jobbet idag hade jag en mycket givande diskussion med mina fantastiska kollegor. Vi är fyra kvinnor i olika åldrar, en med både barn och barnbarn, en annan utan barn osv. Vi kommer snabbt in på ämnet mat och träning. Tror inte vi är de enda som har detta som fokus så här efter tiden då man anger nyårslöften och vänder blad.....
En av tjejerna som är slank och tränar ca 2ggr / vecka går på LCHF-metoden och vi alla andra undrar VARFÖR? Sen kan man tänka efter - varför inte? Alla har ju rätt till sin anledning och metod för att få till en förändring. Det är lätt för mig som är lite smårund att tycka att alla med den kroppen borde vara hur nöjd som helst. Men sedan berättar hon att hon måste bli av med sitt behov av sötsaker. Hon vill bryta mönster och komma ur ovanan att äta godis nästan varje dag. Hon säger ju själv att det inte är för vikten men hon mår inte bra av allt sött. Alltså, visst är det lätt att man utgår från sig själv och att de som man tycker borde vara nöjda och glada inte ska klaga??!?! Ännu ett varningstecken att man är lite självcentrerad - skärpning Matilda!
Så - egotripp eller ej men tror att jag måste få några månader att vara lite ego och tänka på mina mål och samtidigt ha en familj som stöttar.
Till nästa fråga; hur får ni stöttning av era partners/familj?
Min käre make ställer upp (än så länge...) med att låta mig åka till gymet på kvällarna. Men igår kom nog den bästa kärleksförklaringen - håll i er nu;
Jag (som försöker uppmuntra maken till att fortsätta låta mig vara ego i mitt träningsschema);
"Tänk på hur smal och fit jag kommer bli. Sen slipper du ju se mig så ofta oxå"
Maken;
"Ja, det kan man kalla dubbel vinst för min del"
Så mina vänner - ha en viss balans mellan egot och familjen OCH behåll en kärleksfull humor!
Nu är det dax att skriva ner allt jag ätit idag. Första dagen av 5 som jag ska föra matdagbok.
Kolla in min mumsiga middag med kassler, fullkornspasta och grönsaker wokade i osötat soya - MUMS
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar